Ända in i själen

Igår efter blodproverna tagits, som gick väldigt snabbt då jag var ensam på provtagningen, så blev det åter bad med fröna innan Linnea åkte ut på landet med grannen Bettan för en ridtur ute i skogen. 

Linnea tycker det är så mysigt att få åka iväg själv med Bettan och umgås utan några jobbiga föräldrar eller bror som retar gallfeber på henne. 

Och Bettan är så snäll som låter henne följa med. 

Idag hade det återigen blivit dax att fylla på med lite medicin och då fröna inte går på frita så blev det Macke som fick ta ledigt från jobbet. 

Och bästa Sara öppnade återigen upp sitt hem så att vi kunde komma dit och spendera våran eftermiddag, och då hanns det ju självklart med lite bad.

Och som vanligt när jag är hos Sara så försöker hon hitta lösningar på min hårsituation. 

Och när vi kom fram till att jag kunde göra "spiks" i håret utan att ha några som helst hårvårdsprodukter i så förstår man hur dåligt mitt hår mår, som jag länge sagt så har mitt hår blivit som svinto. 

Så Sara tog fram saxen och klippte av skiten, vi ska ju liksom på bröllop i helgen och då vill jag inte se ut som ett penntroll i skallen, så lite färg på det här så blir det kanon. 

Jag får helt enkelt inse att jag inte kommer att kunna ha långt hår igen.

Idag när jag låg i sjukhussängen och fick min medicin så började jag prata med kvinnan i sängen mittemot och hennes man, det visade sig efter en bit in i samtalet att mannen spelat bowling och visste både vem Macke och min svärfar challe va, kvinnan vid namnet Liselotte kände även min svärmor Eva från både bowling och utbildningskurs. 

Så världen är bra liten alltså. 

//Bex