Ända in i själen

Då har denna helg kommit till sitt slut och jag kan väl inte påstå att vi gjort jättemycket.

Julhandla i dessa tider på helgerna när dom flesta är lediga är ju inte det optimala då det är sjukt mycket folk ute och far. 

Så jag håller mig till vardagarna när fröna är i skolan och de flesta förutom oss pensionärer är på sina arbeten. 

Igår var vi så rastlösa så Liam drog fram ett pussel på 500 bitar som han tyckte att vi skulle hjälpas åt och lägga. 

500 pusselbitar är väldigt många pusselbitar och riktigt svårt att försöka få på sin rätta plats. 

Men har jag gett mig in i nånting så måste jag ju slutföra det så det kommer nog sluta med att jag sitter hela natten😱

Fröna avslutade helgen med att springa ut i snön som nu äntligen kommit, snöbollar skulle kastas och en gubbe skulle byggas, det är ju lika bra att passa på för man vet aldrig hur länge det vita pudret ligger kvar. 

Veckan som kommer ska jag starta upp med att imorgon måndag ta prover och fortsätta måla Liams rum och på tisdag ta behandling. 

Som jag nämnt så är det sista behandling för i år och med det menas att jag har gått utan cytostatika hela 2018. 

Har tagit en himla massa andra mediciner men inga cellgifter. 

Det är ju nästan värt att fira. 

Frågan är bara hur länge det kommer vara, även om jag känner mig jättestark och positiv så är man även orolig för den dagen jag måste börja med gifterna igen, för nån dag kommer det att vända, men förhoppningsvis så dröjer det. 

//Bex