Ända in i själen

Idag har det inte varit någon toppendag direkt. 

Imorse direkt efter ungarna gått till skola tog jag bilen och åkte till Linköping för att ta mediciner. 

Väl inne i Linköping började det att strula då det var en massa vägarbeten på den vägen som jag brukar åka till sjukan, så det var bara att ändra rutt och åka en annan väg och jag som har så jättebra lokalsinne hamnade självklart i en återvändsgränd och fick vända om😱

Tillslut hamnade jag rätt och kom till onkologen precis i tid till min behandling. 

När jag sen ligger där och får mitt dropp så kommer det in en äldre man på bår som jag förmodar kommer direkt från ambulansen, han lyftes över i en säng och och dom börja ta av alla hans ytterkläder som han fortfarande hade på sig, sen kommer det in två killar som jag antar var hans söner, jag låg med musik i öronen och kollade mobilen så jag varken hörde eller såg vad dom gjorde, och tur var väl det då jag mår så fruktansvärt dåligt när jag ser någon annan lida, jag tycker att det är så jobbigt när det händer såna här saker, jag klarar inte av att se andra ligga och jämra sig över smärta och grejer för då börjar jag själv må dåligt oxå, nu tror jag inte denne mannen var så dålig däran vad jag kunde se men jag har varit med om det förut och då har dom varit desto sämre. 

Jag avskyr när man ligger på sjukhus innan eller efter operation och får dela rum med någon som är jättedålig, som har tappat livskraften och inte ser något ljus överhuvudtaget, då blir man ju själv nerdragen i den skiten och börjar må dåligt, kort och gott så skulle jag aldrig kunna jobba på sjukhus. 

Men som sagt nu hade jag min mobil och kunde roa mig med och går då in på Facebook för att bli lite uppdaterad då jag möts av flera inlägg där det står om Ninas begravning som var idag. 

Det var massor med bilder och inlägg som jag kände att jag absolut inte kunde sitta där och läsa då det började tåras i mina ögon direkt, så det var bara att stänga ner sidan och kolla något annat istället. 

Jag känner mig lite dum att jag inte var på begravningen, men så känner jag oxå att jag inte klarar av det helt enkelt. 

Jag rår inte över mina känslor och då jag börjar grina bara av tanken på begravningen så hade jag inte klarat av det. 

Så med tanke på all sorg och frustration som denna dagen medför så är det ingen toppendag, men jag fick iallafall en fin lunch med några av "cancersystrarna" idag efter min behandling där jag träffade Ingela, en av de tjejer jag jobbade tillsammans med när jag sommarjobbade på Söderköpings golfkrog för en herrans massa år sedan, så jag får glädja mig över det. 

//Bex