Ända in i själen

Alltså jag älskar verkligen mössäsongen, jag trivs i mössa och man slipper tänka på frisyren, men när man tar av sig mössa och håret står åt alla håll utom över just det partiet som man vill att håret ska täcka så är det inte så roligt.

Så länge man kan behålla mössan på så går det hur bra som helst men om man t.ex ska hem till någon eller är inne någonstans och blir varm så är det sjukt jobbigt och speciellt om man inte har tillgång till någon spegel, för då kan man se ut som på bilden ovan utan ett ont anande. 

Oftast om man går i butiker så behöver man inte ta av sig mössan men eftersom att jag tar både sprutor och tabletter mot hormoner så kommer jag in i ett slags klimakteriet och kan bli så jädra varm att jag bara måste slita av mig ytterkläderna, det är skitjobbigt och många gånger blir jag även väldigt tung i huvudet och det känns typ som jag skulle åkt på feber. 

Nu tog jag visserligen den antihormonella sprutan igår så det kan ju vara därför jag mår lite halvkass idag, men håret har jag förstått nu att det inte kommer att komma tillbaka och det är fruktansvärt irriterande. 

Jag har länge hoppats att det slutligen skulle börja växa igen men så är alltså inte fallet, och jag har även försökt att spara ut håret för att kunna sätta upp det i en tofs och på så vis kunna dölja "landningsbanan" mitt på skallen, men då håret blivit så sprött och konstigt så går inte det heller. 

Det är nästan så jag funderar på att raka av det igen, det skulle iallafall underlätta och jag skulle slippa pinsamma hårsituationer.😏

Idag när ungarna har varit lediga från skolan så tog vi på oss rollen som hundvakt, svärföräldrarna är nämligen hundvakt åt fina Tintin men då dom själva jobbat idag så hjälpte vi självklart till.

Och fröna var helt överlyckliga då dom älskar hundar, dom vill inget hellre än att vi ska skaffa hund själva och det står högst upp på bådas önskelista varje jul. 

Så att få låna en hund lite då och då är ju inte helt fel. 

//Bex