Ända in i själen

Ja då har vi gått in i den absolut värsta men oxå den bästa månaden för oss cancersjuka.

Det är en månad då allt är rosa och man blir konstant påmind om att man är en av dom som insjuknat i denna förbaskade sjukdom, men allt detta är för ett gott syfte, alla rosa produkter som säljs i diverse butiker medför ju något positivt och ett hopp om att det någon gång i framtiden kommer att framställas ett botemedel mot cancer. 

Så hur tufft denna månad än är så bitar man bara ihop och håller god min. 

Nu tycker ju jag inte att det är lika jobbigt längre men jag minns så väl första oktobermånaden efter jag insjuknat, och då jag hade fått min diagnos i september så hade jag inte hunnit smälta chocken än, dom varnade mig till och med på onkologen att det skulle bli en tuff månad men jag kunde inte riktigt förstå vad dom menade, jag hade aldrig reflekterat över det tidigare, jag visste att det fanns rosa band som bidrog till forskning men mycket mer än så visste jag inte, men när oktober månad kom så förstod jag vad dom menade. 

Nu tror jag att det har eskalerat dom sista åren eller så är det bara för att man är inne i den här karusellen och ser allt mycket tydligare nu, jag vet faktiskt inte vilket det är men hur jobbigt det än är så är denna rosa månad nånting bra. 

//Bex