Livets belöning.
Jag kan bli så fruktansvärt avundsjuk när jag ser äldre par som åker på resor och firar 30, 40 eller 50 årig bröllopsdag.
När barnen har flyttat ut och man kan åka iväg lite hur man vill utan att behöva tänka på nån annan.
Då man bara kan packa en väska och åka iväg över en helg eller när man helt enkelt blivit pensionärer och egentligen kan åka när som helst.
Och hur underbar denna tiden med ungarna och alla deras aktiviteter än är så är det inte utan att man längtar lite till friheten efteråt, det är ju liksom som den lilla belöningen man får efter man har styrt och prioriterat ungarna och familjen hela
livet, och som jag gärna gör så missförstå mig inte, men att veta att en vacker dag kunna få åka iväg med sin älskade och bara rå om varandra är ju ändå en finfin belöning, att kunna sitta på en restaurang och avnjuta en god middag medan man pratar
gamla minnen och hur bra och roligt vi hade det när ungarna bodde hemma och hur mycket man saknar den tiden.
Men så ska jag ju vara realist och det är just det som är så jobbigt eftersom att jag vet att jag nog aldrig kommer att få uppleva detta, jag kommer aldrig få min belöning tillsammans med min man Macke, han kommer få göra allt detta med någon helt
annan, någon för mig helt främmande människa som absolut inte är mina barns mamma och det känns så jävla orättvist rent ut sagt.
Jag har dock alltid ett litet hopp och vägrar att sluta tro på att jag inte kommer få vara med om allt det jag drömmer om.
Och mycket är för att jag just nu mår så väldigt bra och kan inte riktigt inse vilken farlig sjukdom jag sitter på, just nu känns det helt overkligt att jag skulle ha nånting i kroppen som helt plötsligt bara kan bestäma sig för att börja
växa sig så stort att det tillslut skulle ta över mitt liv.
Visst så känner jag mig trött och sliten ganska ofta men det gör man ju av en vanlig förkylning oxå så att jag skulle ha en "dödlig" sjukdom är ju bara så fel.
Ja det finns ju ingen som vet vad som kommer att hända och vem vet jag kanske lever tills jag blir 100 år, det skulle minsann chocka många😂
//Bex