Ända in i själen

Idag ringde skolsköterskan om Linneas syn igen, det var nu andra gången Linnea varit hos skolsköterskan för att kollat upp sin syn.

Linnea får lätt ont i huvudet och har svårt att uppfatta vissa bokstäver har vi märkt, och så har hon blivit så väldigt känslig för blinkande ljus, och som det ser ut och enligt skolsystern så har hon försämrad syn och blir inte godkänd på dom syntest hon gjort.

Så vi har blivit rådda att gå till en optiker för att göra en ordentlig undersökning.

Och självklart ska vi göra det, vi måste ju gå till botten med vad som kan vara felet och om det faktiskt är så att hon behöver glasögon. 

Barnen och deras välmående går självklart alltid först och det är därför jag får sådana fruktansvärda skuldkänslor, för det enda jag tänker när jag hör att hon kanske behöver glasögon är att hur i helvete ska vi ha råd med det😱

Jag har hört att det kan vara svindyrt med glasögon beroende på vilket synfel du har, jag vet att man får bidrag till glasögon för barn, men hur långt räcker egentligen det.  

Jaja, nu ska man väll inte gå händelserna i förväg för vi vet ju faktiskt inte vad felet är än. 

Och min pappa berättade även att det finns vissa optiker som har bättre erbjudanden för barn med synfel, så det blir att höra sig för lite innan man bestämmer något. 

//Bex