Får så dåligt samvete.

Vilken underbar vårpromenad❤

Den dagen jag får vakna på morgonen och må bra, den dagen saknar jag nåt oerhört. 
Vakna i sin säng och sträcka på sig gäspa lite grann och bara vara lite trött, den dagen vill jag så gärna få uppleva igen. 
Jag minns dock inte hur det känns att få må riktigt bra när man vaknar på morgonen för det var ju några år sedan det hände, vissa morgnar är bättre än andra men aldrig riktigt riktigt bra. 
Dom värsta morgnar är dom då jag vaknar och känner mig fruktansvärt bakis fast jag inte druckit en droppe alkohol, lite orättvist kan jag tycka, det är ju inte så att jag blir jättesugen på alkohol direkt då jag bara kan föreställa mig hur jag skulle må dagen efter😖
Om jag inte vaknar och känner mig bakis så har jag antingen huvudvärk, tung och yr i huvudet, ont i kroppen, värk i fötterna, alltid är det ju nåt och gärna nån kombination av olika saker oxå. 
Har även problem med slemhinnorna som tar mycket stryk av medicinerna och detta visar sig oxå på olika sätt, ibland sitter det i ögonen ibland i munnen men väldigt ofta i näsan, jag får mycket näsblod  samtidigt som jag är väldigt torr. 
Det går inte att dra upp alla känslor och biverkningar eftersom dom är så många, men att alltid behöva vakna och känna att man nog måste ta värktabletter för att överhuvudtaget komma igång med dagen är ingen rolig känsla. 
Men som Becca och jag konstatera på våran promenad idag så får man vara glad att det bara är på morgonen som man mår som väst och att det oftast avtar under dagen, jag menar vi kommer ju ur sängen iallafall. 
Jag får alltid lite dåligt samvete när jag klagar på mitt mående, för det finns alltid dom som har det värre eller dom som är så pass mycket yngre, så vad har då jag att klaga över egentligen. 

Fick läkartid hemskickat idag och vi ska dit redan i början av nästa vecka, så här går det fort vill jag lova då det var i början på denna veckan jag gjorde röntgen, nervöst värre men skönt att få det överstökat så pass fort ändå.

Nu blir det en hemmakväll med ungarna eftersom att Macke är ute och käkar med jobbet, men jag och Becca tog våran "torsdagsdrink" igår så vi blev inte utan iallafall😉
//Bex 

Gråta, skrika eller bara gå därifrån.

Familj på äventyr. 

Vilket slut på denna "långhelg". 
Liam fick även han vara ledig idag fastän dagiset var öppet för vi åkte nämligen till Linköping på lite äventyr. 
Vi skulle egentligen till Valla hade vi tänkt så ungarna skulle få busa av sig lite men där höll dom på att bygga om för fullt så det fick bli en promenad till gamla Linköping istället och fröna misstyckte nog inte eftersom att det finns godisbutiker där. 
Efter det blev det lite historia, lek och spring inne på flygvapenmuseet, ungarna tyckte självklart att alla experiment och simulatorer var det roligaste och det kan jag väl förstå för dom är ju i den åldern att dom inte tycker att historien bakom allt är så roligt än. 
Maten fick bli på Ikea på vägen hem då vi var hela 9 ätande personer +2 bäbisar så vi kände väl för att dra ned på kostnaderna så blev restaurangen inne på Ikea bättre. 
Och det var väl där i kön till kassan som jag började stressa upp mig lite då ungarna har en förmåga att tjata och tro att dom kan göra allt själva, "jag kan ta brickan, jag kan ta dricka, jag kan rulla vagnen, jag kan jag kan jag kan" och så slutar det med att nåt åker i golvet, nu var det visserligen en tallrik vid matbordet denna gången men ändå. 
När alla ätit färdigt så var jag så trött i huvudet att jag bara ville ut därifrån, men när man då är så många som vi var så är det ju självklart någon som hittar nåt och stannar trots att vi tog den kortaste genvägen, och när jag då har ett barn som försöker säga mig något och ett annat bakom ryggen som bara vill gå till utgången som man dessutom måste hålla stenkoll på eftersom han MÅSTE pilla på allt så kände jag att antingen ställer jag mig och bara skriker eller så börjar jag att gråta eller så har vi alternativet som jag oxå gjorde att jag tackar för mig/oss och går ut därifrån och åker hem. 
Väl på motorvägen när jag fått lite andrum så kändes det genast bättre, alltså jag får som nån jäkla panikattack eller ångest eller vad man ska kalla det men jag kan inte hantera läget, det blir bara kaos i huvudet och jag måste bara få bort allt tjatter, jag vet att jag blir så här hemma oxå när tv:n är på och Macke sitter och kollar på fotboll på datorn och nån annan ska visa nåt roligt klipp på ipaden, det går inte jag blir tokig och måste bara bort från alla ljud, ett ljud klarar jag av och det kan vara jättehögt det är inga problem men när det blir 2,3,4 olika ljud så kommer paniken, och jag som har jobbat på krog har väl aldrig nånsin haft några problem med det här förut. 
Jag vet inte om det är operationen eller medicinerna som gör mig så här men jobbigt är det. 
Jag får väl försöka att inte hamna i sådana situationer men det blir ju lite svårt då man har barnen. 
Jaja slutet gott allting gott, en helt underbar dag blev det iallafall med svägerska, kusiner, sysslingar och mormoder. 
//Bex 

Kriget jag aldrig kommer att vinna.

Först en liter vätska och sen in i maskin. 

Jamen vad förvånad jag blev när febern kom på besök igår kväll igen.....inte. 
När ska det vända egentligen? 
Det funkar inte att jag åker på feber var och varannan kväll. 
Just nu känns det som att kroppen håller på att ge upp men hjärnan och viljan säger nåt helt annat. 
Det är ett jävla krig inuti mig, medicinerna ska attackera och utplåna cancern men samtidigt så ger den sig på allt annat i kroppen oxå, den ger mig feber och huvudvärk, den gör mig matt och trött i kroppen och huvudet, jag försöker att kämpa emot men den ger mig inte mycket att jobba med då även förkylningen har angripit och trycker ner mitt välmående, så just nu har jag fasiken varken orken eller kraften att slå tillbaka. 
Det här är ett krig som jag aldrig kommer att kunna vinna, jag kan förlänga det och lugna striden ett tag men jag kommer aldrig att kunna vinna det, och med den vetskapen så är det inte så lätt att hålla humöret uppe varje gång man mår såhär. 
Man känner sig dessutom otillräcklig och värdelös och det sätter sig oxå på humöret. 
Jaja, jag hoppas på att denna känslan försvinner snart och att jag kan få lite nya fräscha krafter att jobba med. 

Idag var det iallafall dax för röntgen och eftersom jag mår som jag gör så känns det lite extra nervöst, men den nervositeten får jag behålla för mig själv ett tag till då jag inte får något resultat på den än. 

Imorgon blir det ännu en dag hemma med fröna men jag tror nog att vi ska iväg på lite äventyr då. 
//Bex