Sista spiken i kistan.
Ja nu är det gjort, idag var jag nere på jobbet och skrev på mina uppsägningspapper, det var liksom som att slå i sista spiken i kistan för nu är jag verkligen pensionär på riktigt, ingen anställning, pension på kontot den 18:e varje månad och en pappersbit i plånboken som ger mig pensionärsrabatt.
Vad f@n hände?!?
Det blir bara mer verkligt för varje dag som går att det faktiskt är så här det är nu.
Jag vet inte hur jag ska känna, jag är arg och ledsen samtidigt som jag känner mig lättad.
Jag är arg på sjukdomen och på att man ska behöva gå och känna sig rädd för vad sjukdomen kommer att hitta på härnäst, man kan ju aldrig riktigt slappna av för när man minst anar det så angriper den.
Jag är ledsen att jag inte kan tillföra så mycket som jag vill till min familj, att det har blivit som det blivit.
Men jag känner mig lättat att utredningar och skit är klart, att jag inte behöver känna mig stressad för att jag inte kan prestera på en arbetsplats, att jag inte kan utföra de uppgifter som ska göras utan måste be om hjälp hela tiden, för den stressen är den absolut värsta för mig iallafall.
Så med det sagt så erkänner jag nu motvilligt att jag är pensionär😱
//Bex