Ända in i själen

Då har man avklarat årets första behandling idag då och mamsen var med som vanligt och höll mig sällskap. 

Men idag fick jag inte min vanliga sköterska Gittan, för det var en annan patient som snodde henne ifrån mig.

Nämligen Helena, den kvinnan som jag en gång tidigare träffat i väntrummet på röntgenavdelningen i Norrköping som jag tidigare berättat om. 

Helenas syster (Carolin) är vän med min bästa vän Becca, men jag hade inte en aning om att det var henne jag satt och pratade med uppe på röntgen, det fick jag veta senare när systern Carolin läste mitt blogginlägg och då fattat att det var hennes syster som jag hade träffat och nu skrev om. 

Jag blev så glad när jag träffade Helena idag och då hon såg ut att må så bra. 

Hon förklarade för hennes väninna som var med att jag var den "Beccy" som hon blivit så inspirerad av under hennes röntgenbesök förra årets.

Väninnan nickade och sa "ja dig har man ju hört en del om" 

Helena sa då att hon blev så glad och fått nytt hopp efter hon träffat mig. 

Som hon sa själv så gick hon liksom och planerade sin egen begravning, men så när hon hörde att jag gått med spridningen i kroppen i över fem år så fick hon ju beviset på att man faktiskt kan leva mycket längre än vad man tror. 

Men det gäller att aldrig förlora hoppet. 

Tro mig att jag vet att det många gånger är väldigt svårt att tänka positivt, man hör ju dagligen om folk som förlorat sin kamp mot sjukdomen och när jag fick beskedet att cancern hade spridit sig i min kropp så var ju min tanke att "nu dör jag"

Jag visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle förbereda mig på att lämna min man och mina barn, fan jag hade ju nyligen blivit tvåbarnsmamma, och jag var väl inte beredd att lämna det. 

Men nu sitter jag här och inspirerar andra och det är så sjukt underbart, alltså det ger mig en sån oerhört glädje att jag med min berättelse kan få andra att ändra inställning till livet. 

Så i det stora hela var det väl ok att Helena snodde min sköterska för den här gången😉

Men nu är det torsdag och dax för torsdagsdrink, och då Becca i tisdags fyllde 37år så är det väl perfekt att fira att jag fortfarande är 36🤣🤣

//Bex