Ända in i själen

Den 27 februari 2014 rullades jag in i operationssalen i Linköping för att ta bort mina hjärntumörer.

Jag kan inte minnas att jag var speciellt rädd men jag minns att jag kände obehag över att någon skulle ta bort en del av skallbenet och gå in och gräva i min hjärna för att kunna få bort mina tumörerna. 

Overkligt att det skulle hända mig, det är ju sånt som man bara sett på film. 

Men operationen gick jättebra och kirurgerna fick bort allt dom ville ha bort och strålningen mot hjärnan efteråt såg till att ingen liten cancercell for iväg på villovägar, så även om jag nu har ett tomrum i hjärna och saknar en bit skallben så känner jag mig otroligt glad och tacksam. 

Det känns som om man har gått igenom så otroligt mycket att man har förträng hälfter, alla de känslor som man känt genom åren får liksom inte plats så har därför sållats ut, men ändå står jag här idag som en fungerande människa, visserligen med lite men och skavanker men jag fungerar någorlunda fortfarande, och det ska jag nog vara glad över. 

//Bex