Ända in i själen

Jamen nu börjar man känna att det nya året närma sig när man gör saker för sista gången för i år. 

Idag tränade jag t.ex sista passet på Friskis för i år och igår hade jag och Becca våran sista "Beccy o Becca onsdag" för i år. 

Vi började titta på nya "sex and the city" som kommer ut nu, och inte för att säga för mycket men jädrar vad vi grät, det är ju inte direkt serien som man sitter och grinar till jo möjligtvis av skratt då men nu va det verkligen sorgligt, har man följt serien och filmerna genom åren så förstår man. 

Så då fick vi gråta en skvätt oxå innan året är slut. 

Jag hade hoppats på att få säga att när vi nu går in i 2022 kan lämnar coronaåren bakom oss men det sket sig ju, istället tar vi med oss detta jädra virus in i årsskiftet och hoppas på att det kommer lätta under 2022.

Däremot så hoppas jag på ännu ett år utan cytostatika och klarar jag det så kommer jag gå in på 5:e året utan cellgifter, det är galet och det känns verkligen inte som att det var 4 år sedan jag tog cellgifter, mådde piss, var trött mest hela tiden och inte hade någon ork i kroppen. 

Alltså det är 9 1/2 år sedan jag fick beskedet cancer, 9 1/2 år som jag aldrig trodde att jag skulle få. 

Fy fan vilken tur jag ändå haft, jag ska verkligen skatta mig lyckligt lottad, att jag klarat alla motgångar med så bra resultat. 

Därför är det kanske dax att börja lätta på tyglarna och våga lite mer, göra sånt som jag inte tror att jag klarar av, släppa på mina kontrollbehov en aning och faktiskt lita på att saker kommer ordna sig ändå. 

Det ska nog bli mitt nyårslöfte. 

GOTT NYTT ÅR🎉🎉

Och var rädda om varandra. 

//Bex