Ända in i själen

Alltså allt bara brast idag på eftermiddagen när Becca ringde efter att ha varit på onkologen i Linköping. 

Det är nu som alla i min åldersgrupp (födda 81) blir kallade till att göra sin första mammografiundersökning, om man har några bröst vill säga så jag slipper ju. 

Men att Becca skulle få svaret att man behövde komplettera hennes första mammografiundersökningen med en extra undersökning i Linköping det var jag inte beredd på, vi har väl så det räcker kan man tycka, Becca med MS och jag med min cancer. 

Så idag när Becca ringde och berättade att det inte var någon cancer i bröstet utan cystor som är vanligt och helt naturligt så kunde jag inte hålla tårarna inne, jag har väl stressat upp mig mer än vad jag trodde så när jag kunde dra en lättnats suck så brast det, jag grät så dant att Liam som vid detta tillfälle satt i sitt rum med stängd dörr och spelade Xbox kom ut och frågade vad som hände, jag såg oron i hans blick så jag fick snabbt förklara för honom att det var glädjetårar och att det inte var någon fara med mig utan att det var goda besked för Becca, han satte händerna på knäna och andades ut, det var ju absolut inte meningen att skrämma upp honom. 

Så idag är det inte bara en onsdag då vi ser på serier utan en speciell onsdag då vi firar "livet" helt enkelt. 

// Bex