Ända in i själen

Herregud vad fort veckorna går, man hinner knappt med och det är så mycket att göra hela tiden. 

I måndags tog jag och faster ännu en vända ut till pappas hus. 

Vi lyckades att plocka ner det sista i säckar och kartonger så nu kommer man knappt fram nånstans. 

Det känns så vemodigt att packa ner hela pappas liv i säckar, saker som jag växt upp med och som får mig att minnas specifika saker från min barndom. 

Jag vill inte inse att han är borta och att jag aldrig mer kommer få träffa honom. 

Det känns så jävla overkligt. 

Idag var jag även på banken och betalade in pappas begravningskylt så det blir bara verkligare och verkligare ju närmare begravningen vi kommer. 

Sen har Liam gått in i en period då han har väldigt svårt att somna på kvällarna, han gråter och typ hyperventilerar, har jättesvårt att andas lugnt och ta djupa andetag, det har hållit på ett tag nu och ibland sitter vi uppe till 02 på nätterna. 

Han säger att han känner sig stressad men vet inte riktigt över vad, lite har med skolan att göra och vad som kommer ske framöver med nationella prov mm, sen är han oxå typ rädd över att somna sist, han vill vara säker på att jag inte kommer somna före honom och då blir han stressad och mår dåligt för det och får självklart ännu svårare att somna, han känner sig dum som håller mig vaken och säger även att han mår så dåligt över det, så det blir liksom bara en ond cirkel. 

Så just nu är det lite väl mycket kaos i mitt liv och känslorna är väldigt upp och ner och överallt. 

Så då är det väldigt skönt att jag har mina spinningpass som jag håller i, det finns inget som får mig att slappna av som träning och har jag då mitt pass så är det omöjligt att tänka på nåt annat än det jag gör och ska förmedla just då, och är det nåt som behövs så är det att koppla bort allt. 

Även att gå ut med Bobo på små promenader är nåt som får mig avslappnad. 

Och ingen kan väl motstå lek och pussar av den lilla sötnöten, även om leken går lite vilt till ibland. 

//Bex