Lyckan är total!!

Idag är jag en väldigt glad och lycklig tjej. Varit i Linköping och träffat min nya läkare Ulf som verkar vara jätte bra och ännu bättre var ju beskeden han gav mig. Cancern håller sig i schack utan cellgifter, och mitt skelett som tidigare nästan varit ihåligt, men som blivit bättre för varje röntgen jag gjort, har nu blivit ännu bättre så han ser inte ens några tomrum i skelettet längre, utan det har fyllts upp med nytt friskt skelett. Ska göra en magnetröntgen framöver för att kolla punkten i nacken o se varför jag känner av den hela tiden trots strålning, men annars så ska jag fortsätta med herceptin och skelettstärkande var 3:e vecka, det vill säga att jag ska gå minst tre månader till utan cellgifter. Alltså jag känner mig så lycklig av dessa besked så jag kan ju inte sluta le. Och som om detta inte vore nog så är det ju torsdag oxå, så istället för att dränka våra sorger som jag trodde, så ska det firas;) inte för att det gör nån skillnad på drycken i våra glas men just känslan är det en himla skillnad på. Men först blev det en tur till medlemskvällen på stadium där det shoppades lite till bra pris. Och väl hemma hos Becca stod det en fin liten överraskning på bordet. Så nu är det bara att komma på vad som ska visas på tv:n ikväll//Bex

Väntan är över.

O i dag har det varit en intensiv dag. Började med att lämna barnen på dagis, då Liam blivit frisk igen. Sen tog jag mig ner till invigningen av butiken XXL och tänkte mig att jag skulle kolla in lite erbjudanden, tyvärr så var jag ju inte ensam om detta, dom öppnade redan klockan 07:00 och jag var väl där vid 07:45, men du drake vad folk det var, kön ringlade sig ut på parkeringen, så jag vände om och åkte och tränade istället, för att sen återkomma efter min träning, då det var lite mindre folk, fick väl kanske stå i kön ca:20 minuter, men jag stötte på Mackes kusin Tobbe med barn, så det gjorde inget. Inne i butiken hitta jag lite smått och gott, bästa köpet var ju iallafall stiga pulka för 29:- som jag självklart köpte två utav, en till mig och en till Macke:) haha, så nu hoppas vi på mycket snö till vintern;) Sedan fortsatte jag ut till Anna på BE (tjejen som jobbar i mitt ställe) snacka lite skit och träffa alla trevliga arbetare där ute, sjukt vad jag saknar mitt jobb ute hos dom. Sen hann jag även med en liten vända ner till Charlies för att hälsa på min chef. Dom har ju precis haft julbordsmöte, och det skär i mitt hjärta när jag själv inte får jobba på julborden, det är ju nåt som jag gjort i så många år och vi är alltid samma härliga gäng. Trist vad man ska behöva gå miste om. Sedan blev det ett snabbt bankbesök innan jag träffade min mamma för en fika på stan. Allt detta bara för att jag ska slippa tänka på morgondagen, med mycket aktivitet så hinner inte tankarna vandra iväg. Imorgon är det ju nämligen dax för att träffa nya läkaren och få resultaten på röntgen, sååååå jädrans nervös, hoppas på att det ser bra ut, men räknar ändå med att få börja ta cellgifter igen, en känsla jag har, plus att om jag tänker i dom banorna så blir jag kanske inte lika besviken om så är fallet. Jag kan ju försöka intala mig själv det iallafall. Hur som helst så kan jag ju inte göra nåt åt saken, så det är ju bara att vänta och se. Kommer ju få avsluta min torsdag så som dom ska avslutas iallafall, hemma hos Becca med den där goda drickan vars smak är helt underbar// Bex

Inte stark nog.

Vabb stod det på schemat idag, ganska mysigt ändå, lilleman är ju något lugnare när han har feber och man kan passa på att sitta i soffan och mysa lite;) Men har var ju dock lite ledsen över att Linnea var på dagis, och Liam tyckte själv att han oxå minsann kunde åka dit, och det fick jag ju då höra ett antal gånger idag, precis vad en mamma vill höra, att ungarna hellre vill vara på dagis än hemma med sin underbara mor;) så jag får väl stå ut med det tjatet imorgon oxå då han nog måste vara hemma, tror fröknarna på dagiset vill att han ska vara helt feberfri innan han kommer tillbaka. När Macke kom hem så drog jag iväg och körde ett mycket jobbigt och svettigt spinningpass på Friskis, kände att jag behövde det, har ju inte kunnat träna mina vanliga pass då det alltid varit barn hemma, och så kände jag att jag var tvungen att rensa tankarna lite oxå, har stått i valet och kvalet om jag skulle klara av att se det program som det gjorts så mycket reklam om, rosabandet galan, tillsammans mot cancer. Det känns som att det liksom är upplagt för att sitta och böla, och med tanke på hur lätt jag har för det nu för tiden, så kom jag fram till att jag inte är stark nog för att se det programmet, blir lite för personligt, det räckte med att Macke berättade lite om vad han hade sett i början av programmet, så ville jag nästan gå och kräkas rent ut sagt. Känns som att jag verkligen ska vara tacksam, som jag absolut är, för hur jag mår, kunde ju vara så mycket värre. Men ändå känns det så jävla konstigt att säga att jag ska vara tacksam med tanke på vad jag/vi går igenom och hur mitt liv ser ut idag mot hur det igentligen skulle sett ut. Kommer ju alltid ha en oro i kroppen, den kommer jag aldrig bli av med. Och det är med vemod som jag säger att jag alltid kommer behöva gå och vara rädd rent ut av, för jag kan ju aldrig veta vad som kommer hända härnäst, så det känns väldigt kluvet att säga att jag är tacksam. Skönt att det finns så mycket här i livet som får en på andra tankar, detta är ju inget man vill gå och grubbla över direkt. Så näe, det blev ingen cancergala för min del, det krocka ju faktiskt med CSI oxå och det tolererar vi ju inte// Bex