Nu rinner bägaren över.

 
Stressen börjar minst sagt göra sig påtaglig nu. 
Man försöker att hålla humöret uppe och dölja hur man egentligen känner, men när man får höra att stressen lyser igenom och att den börjar göra inverkan på ens beteende så vet man att det börjar bli mer än vad man klarar av. 
Jag är självklart stressad/nervös inför morgondagens läkarbesök, men det som grämer mig mest just nu är allt detta helvete med FK och AF. 
Jag blir så fruktansvärt stressad av att inte veta vad som kommer att ske framöver, jag blir stressad över ovissheten med jobb, sjukskrivning, pengar och allt som hör där till. 
Jag blir stressad över tanken att bli arbetslös och behöva livnära mig på a-kassan då den summan är minimal, inte det mest optimala när man har två småbarn och när man dessutom lägger en hel del pengar på alla mediciner, vårdbesök och bilresor fram och tillbax.
 
Så det har varit riktigt skönt att haft en fartfylld helg med massor av adventsmys och andra aktiviteter så som julpyssel, släktfika och bowling. 
Allt så att man kan ha tankarna på annat. 
Men så uppe i bowlinghallen får jag ett telefonsamtal från bästa chefen som ringde för att "gratta på första advent" det är nämligen nåt som vi på Charlies gjort i flera år, att varje söndag (advent) innan första julbordssittningen ringer vi upp alla inblandade på högtalartelefon, tänder adventsljusstaken och grattar respektive advent.
Säkert jätte löjligt i mångas ögon, men för oss har det blivit en rolig grej.
Sen säger hon även att alla hälsar att dom saknar mig. 
Vi avslutar samtalet och jag brister ut i gråt, det gick inte att hålla inne längre.
Nån gång rinner ju bägaren över helt enkelt. 
Jag har tjatat och kämpat som ett djur för att försöka få jobba på dessa julbord, men icke. 
Fy fan rent ut sagt, jävla paragrafryttare. 
//Bex 

Nytankad och klar.

Då har man varit i Linköping och tankat kroppen med lite medicin idag så här fredagen till ära. 
Och då det skelettstärkande droppet som jag nu tar var slut för tillfälle så fick jag ta det gamla hederliga pamidronatet istället som jag tagit så många gånger förr. 

Så nu tar vi helg för att sen redan på måndag åka tillbax till Linköping igen för att träffa läkare och kurator. 
Då blir det röntgensvar och "frågestund" med läkaren och sen även lite peptalk och pappersarbete med kuratorn. 
Lite nervigt är det allt inför måndagens besök.
Risken att man får höra nåt obehagligt finns ju alltid där, men vi håller tummarna för att allt ska se bra ut. 
Positivt tänkande har funkat bra hittills, och jag inbillar mig även att sånt ger effekt.
 
Men nu är det fredagsmys som gäller, //Bex 
 

Vad är bäst?!

 
Här förbereds det för fullt inför årets julbord, ett julbord som jag dessvärre INTE FÅR vara med och jobba på. 
Jag blir bara så fruktansvärt ledsen.
Är det alltså bättre att jag går hemma och drar fötterna efter mig och bara blir mer och mer deprimerad för varje dag som går, än att jag får gå till ett arbete som jag tycker är skitroligt och trivs prima på? Och speciellt nu under julbordstider då det ändå finns massor med arbetsuppgifter som jag faktiskt skulle kunna utföra. 
 
Jag var så blåögd och trodde att det skulle kunna ordna upp sig så att jag fick arbetsträna på min arbetsplats under julborden, men shi fick jag, för även om jag skulle ha sagt upp mig så hade jag ändå inte fått arbetsträna där under min uppsägningstid. 
Och jag vill ju heller inte säga upp mig om jag inte har nån annan anställning på gång. 
 
Jag förstår mig verkligen inte på dessa dumma regler. 
Om jag nu vill, orkar och kan jobba så borde det väl inte spela nån roll vart jag jobbar/arbetstränar. 
Nu går jag ju bara hemma och använder mina sjukdagar i onödan då dom uppenbarligen snart tar slut oxå.
 
Och som min arbetsgivare påpekade, hur kommer det sig att AF som har så mycket "smarta" regler och bestämmelser inte satt som regel att dom arbetsgivare som tar emot en person som arbetstränar oxå ska kunna erbjuda denne någon slags anställning efteråt, med lönebidrag då förstås. 
Det är väl inte så konstigt att företagarna utnyttjar systemet, för vilken företagare skulle inte vilja ha gratis arbetskraft i ett år?? 
 
Gaaaa, blir tokig snart.
Tur att det är torsdag så jag får gå hem till Becca och få mig en välbehövlig torsdagsdrink.
//Bex