Den nervösa väntan.
Helt sjukt hur nervös man kan vara minuterna innan man vet att läkaren ska ringa.
Jag hade ju en telefontid med min läkare idag kl15 och har egentligen bara gått och väntat på detta samtalet hela dagen.
Jag har verkligen försökt sysselsätta mig själv för att slippa tänka på vad läkaren kanske har att säga.
Det var bra nervöst att få provsvar förut när cancern "bara" befann sig i skelettet, men att få provsvar nu efter hjärntumörerna ska vi inte prata om.
I och för sig vore det väl konstigt annars, det är ju ändå mitt/vårt liv det handlar om.
Hur som helst så ringde telefonen, dock lite försenat men bättre sent än aldrig.
Vi gick till en början igenom lite mediciner och diverse men sen blev det då dax att gå igenom svar på mina röntgen som gjorts.
Läkaren började lite försiktigt med datortomografin, den röntgen som gjordes först, och där dom inte hittade några förändringar på varken skelett, lungor eller lever, dock så hade läkarna skrivit att de sett nån slags förändring i lillhjärnan på mig.
Jag bara kände hur tårarna började stocka sig i halsen på mig, men då var min läkare snabb med att kontra och förklara att de inte, jag upprepar, INTE kunnat se nån förändring på magnetröntgen som gjorts, och då den är en kompletterande undersökning till datortomografin så är det ju självklart magnetröntgen man ska gå efter.
Och då som först kunde jag slappna av och dra på ett litet leende på läpparna.
Vilken befrielse.
Så nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i samma riktning.
Eftermiddagen spenderades med att hjälpa pappa min med det tyngsta flyttlasset då han ska byta bostad.
Och då han bodde bra innan med stall, hästar, katter och allt vad det medför så blir det ännu bättre nu då han även får en badplats intill huset.
Blir kanon till sommaren;)
Men nu har det äntligen blivit dax att krypa ner i Beccas soffa och ta den berömda torsdagsdrinken.
SKÅL!!
//Bex