Ända in i själen

Rosa bandet till hela familjen inhandlades idag när Linnea fick bestämma, "det är bra att stötta mamma och alla andra med cancer" tyckte hon.
Blev några kanelbullar oxå dagen till ära.

Man vänjer sig aldrig vid när läkaren ringer och man inte har någon avtalad telefontid.
Automatiskt tror man ju att det är dåliga nyheter.
Jag menar vilken läkare har tid att ringa utöver bokad telefontid om det inte skulle vara nå't viktigt och brådskande.
Men när min läkare idag ringde mig så var det inte på grund utav några röntgensvar, metastaser eller mediciner som det brukar vara, utan hon hade fått 3st A4 papper från försäkringskassan med frågor angående mig och mitt sjukdomstillstånd som hon skulle besvara eftersom att jag har sökt sjukersättning.
Detta var alltså frågor som till och med min läkare tyckte var svåra att svara på, sjukdomen är ju så ostabil, ena stunden har jag problem och ont i högersidan av kroppen och nästa stund är det fötterna, ibland har jag väldigt mycket biverkningar av cellgifter och annan medicin medan jag andra gånger inte känner av medicinerna alls lika mycket, ibland går det veckor då jag mår skit, jag har huvudvärk, är trött och mår allmänt dåligt, och sen kommer det en period då jag mår bra typ varje dag och inte haft huvudvärk på flera veckor.
Ibland kan det även hända nånting så att man går och grubblar och mår psykiskt dåligt, och ibland vet man helt enkelt inte vad som orsakar smärtorna man får.
Och allt det här plus lite till är väldigt svårt för min läkare att lite kortfattat skriva ner på papper.
Sen kändes det även som att frågorna på blanketterna var väldigt upprepande, det kändes som om det typ var samma fråga flera gånger men att dom bara hade formulerat om den.
Jag vet att det hör till läkarnas jobb att fylla i en massa papper och intyg till försäkringskassan, arbetsförmedlingen och andra försäkringsbolag, men lite synd tycker jag om min läkare iallafall, för det kan inte vara lätt att försöka formulera sig på några papper om hur sjuk eller dålig patienten i fråga faktiskt är, det är ju inte så att jag har kapat ett ben och kommer att ha ett handikapp som ser likadant ut resten av livet.

Jaja min läkare skulle skriva klart dessa papper och sedan skicka in till försäkringskassan så får vi se vad dom kommer fram till, en sak kan vi nog alla vara eniga om iallafall, det tar en fruktansvärt lång tid.
//Bex