Jädra feber alltså.

Ja gårdagen blev knappast bättre direkt, när fröna somnat och jag själv lägger mig under en filt i soffan så förstod jag att allt inte stod rätt till, jag ligger fullt påklädd under en tjock filt och fryser ändå, och då hör till saken att jag fryser väldigt sällan, så då var det bara att ta tempen och mycket riktigt hade den överstigit 38 grader.
Men då det inte är något ovanligt så valde jag att ta två tabletter och lägga mig i soffan igen för att titta på intrigerna i Hollywoodfruarna, jag somnade självklart i soffan och vaknade inte förens halv ett, så då var det bara att palla sig till sovrummet och fortsätta nattsömnen där.
Imorse var febern borta så jag behövde inte ringa onkologen, men jag kände mig väldigt trött och tung i huvudet.
Så i förmiddags blev det ännu en stödvila i hopp om att vakna utvilad.

Och ja lite piggare blev jag väl under dagen men långt ifrån helt återställd.
Har oxå haft ont i revbena igen, det är ju inte heller första gången, och då jag i söndags hade så ont att jag var tvungen till att ta Macke till hjälp för att komma ur sängen efter jag hade sövt Liam så tog jag upp det med min sköterska Linda i måndags när jag var där för medicinering.
På måndagen hade den värsta smärtan visserligen försvunnit men kom tillbaka på kvällen igen.
Linda drog ut de senaste röntgensvaren då vi misstänkte att det kan vara så att jag har metastaser som sitter vid revbenen där jag har ont, och där läste hon upp att de mest utsatta områderna i skelettet är mitt bäcken, bitar av ryggraden, skulderbladen, axla, höger arm och några av revbenen, de misstänkte oxå att jag haft en fraktur på 6:e revbenet och det kan nog stämma då det nog är där jag får smärtan lite titt som tätt.
Alltså jag tror inte att läkaren sagt nå't om en misstänkt fraktur men så kan jag ha glömt det oxå eller bara inte snappat upp det, det blir ganska mycket information på läkarbesöken så det är kanske inte så konstigt om man missar nå't, men Macke kände inte heller till den möjliga frakturen och hans minne brukar det inte vara nå't fel på.
Hur som helst så fick jag en förklaring på varför det ömmar i mina revben, och så länge det inte är några nya metastaser som spökar så är jag nöjd.

Nu hoppas jag på att imorgon får vara återställd igen, och att biverkningarna är över för denna gång.
//Bex

Kommentera här: