Ända in i själen

Hemma på svensk mark igen och resan till Krakow har varit underbar.
Tack alla snälla som bidrog till detta❤️
Vi har unnat oss både utflykter, shopping och besök på många av alla deras uteserveringar.
Vi har ätit ute i G:a stan varje dag och bara pratat, skrattat och tittat på folk.
Vädret har varit kanon, 27 grader och sol varje dag, så det blev till att hitta ställena där vinden kom åt, för man kunde inte direkt befinna sig där det var vindstilla. 😅😎

Men nu är semestern slut och igår lördag hämtade vi hem fröna för att senare köra Liam på barnkalas hos en dagiskompis, till kvällen blev det även kräftskiva/middag med grannarna, trevligt, gott och en bra avslutning på lördagen.

Idag söndag har Liam själv haft kalas, och då vi kände oss bekväma och inte alls sugna på att städa efter att ha haft kalas här hemma så fick Liam ha ett bowlingkalas.
Linnea har ju faktiskt haft det så det är klart att Liam inte vill vara sämre.
Och nu ska jag inte skylla ifrån mig på sjukdomen men att förbereda, utföra och sedan städa efter ett barnkalas är nog lite mer än vad jag kanske ska göra.
Och jag vill självklart inte gå och tjata och verka bitter när barnen har kalas, för det är så jag funkar när jag gör för mycket och inte mår riktigt ok då blir jag sur och arg.
Och då är det bättre att nån annan får ta hand om allt och jag kan fungera dugligt iallafall, och sen ska jag inte sticka under stol med att det är väldigt bekvämt oxå😉
Imorgon är det måndag igen och vardagen återgår till det normala, Macke går till arbetet, barnen till skola och dagis och själv ska jag ta prover i vecka för att sen på torsdag åka till Linköping och få påfyllning av cellgifter.
Imorgon bitti ska jag även ringa vårdcentralen och se vad man kan tänkas göra åt min fot.
Det går verkligen upp och ner hela tiden men det vill aldrig gå över.
Bara nu ikväll när man spelat både fotboll och bandy med ungarna under dagen (kanske inte det bästa för foten) så värker det satan.
Ja jag får väl som sagt ringa till vårdcentralen och se vad dom säger.
Bara det inte blir som förra gången då jag åkte på lunginflammation, för då fick jag ju svaret att dom på vårdcentralen inte kunde hjälpa mig eftersom jag var cancerpatient, trots att jag redan hade varit på akuten flera gånger och tagit prover och gjort röntgen som inte visade något.
Och när onkologen sen äntligen tröttna på min vårdcentral och tog tag i problemet själva så visade det sig att jag hade lunginflammation som dessutom inte var några större svårigheter att upptäcka.
Så mitt tillit till vårdcentralen är det väl lite si så där med.
Men försöka går alltid.
//Bex