Totalt maktlös
Otroligt hur man reagerar på vissa saker, nu är det över 2 år sedan jag opererade bort hjärntumörerna i huvudet, fatta att det gått över två år, det är helt sjukt vad tiden går fort.
Hur som helst jag kan inte påstå att jag minns så jättemycket från dom dagarna innan operation, jag minns dock att allt gick väldigt snabbt från det att jag fick beskedet om hjärntumörerna och till det att jag låg på operationsbordet, tog nog inte mer än 2-3 veckor och då var det röntgens, läkarbesök och prover under den tiden oxå.
Jag kommer inte ihåg hur jag lämnade mina barn eller vad jag sa till dom, jag tror bara att jag sa att jag skulle vara borta några dagar och ligga på sjukhus men jag minns verkligen inte.
Min mamma och Macke var med mig till Linköping så dom vinka jag av på sjukan.
Macke var även med när vi pratade med kirurgen som skulle genomföra operation där han berättade hur hela proceduren skulle gå till.
Alltså jag kommer inte ihåg vad jag tänkte men jag vet att jag hade känslan av att jag var totalt maktlös och bara kunde lita på att mannen framför mig skulle göra sitt jobb, att jag liksom la mitt liv i hans händer.
Nu när jag sitter här två år senare så kan jag inte förstå hur jag kunde vara så lugn som jag åtminstone tror att jag var, det känns som att jag borde varit smått hysterisk nästan, det var som om jag inte förstod allvaret i vad jag hade framför mig, och tur är väl det egentligen, jag ville bara få det överstökat och komma hem till familjen det var de enda som jag kommer ihåg att jag tänkte på, minns inte att jag hade några tankar på vad som skulle kunna gå fel.
Men när jag nu idag tänker tillbaka på det så blir jag helt tårögd och får tankarna "tänk om".
Tänk om det inte hade gått så bra som det gjorde, tänk om inte kirurgerna hade fått bort hela tumörerna, tänk om dom fått bort tumörerna men skadat något annat, alltså jag fattar nog inte vilken tur jag haft.
Tur i oturen så att säga, det är ju en himla otur att jag åkt på skiten överhuvudtaget men jag har en jädrans tur som faktiskt står här idag.
Man har fasiken tur att man ändå lever.
//Bex
Fantastiskt att det gått så bra för dig med metastaser i hjärnan och allt. Du var säkert i psykisk chock när du skulle göra operationen, det är en försvarmekanism som kickar in när något händer som egentligen är för jobbigt att ta in just då. Du har haft tid att bearbeta saken efteråt! Själv har jag gjort datortomografi på bla huvudet idag. Jag har ju spridd trippelnegativ bröstcancer som ofta ger metastaser i hjärnan. Ha det så bra och njut livet.