Ända in i själen

Idag blev det några timmars frita för barnen igen innan vi åkte till Himpa och badade. 

Jag gick ner och lämnade fröna runt nio i morse men lämnade mobilen hemma då jag tänkte att det är väll ingen som ringer mig så tidigt på dagen ändå. 

Men så fel jag hade, när jag kom hem så hade jag ett missat samtal och ifrån läkaren dessutom, hon hade lämnat ett röstmeddelanden och sa att jag får mer info imorgon utav min sköterska när jag kommer på behandlingen, men det som läkaren var lite orolig över var att mina värden på blodproverna som jag tog igår såg sämre ut än vanligt, och eftersom att jag just nu inte tar någon cytostatika så tyckte min läkare att det var något som vi måste hålla koll på. 

Anledningen till att jag inte tar några cellgifter under sommaren var för att kroppen skulle få återhämta sig, inte för att den skulle bli värre. 

Så det här känns ju inte helt ok.

Min läkare ville att jag skulle göra några extra blodprov nu framöver och om inte mina värden blir bättre så kommer dom att tidigarelägga någon av de röntgens som jag gör, vet dock inte vilken. 

Men som läkarna alltid säger så skulle jag inte oroa mig för mycket då detta även kan vara hur min kropp reagerar på antikropparna och skelettstärkande som jag tar nu istället för cellgifterna. 

Lättare sagt än gjort dock, då jag direkt när jag hörde meddelandet fick en stor klump i magen. 

FAN!!!!!

Tankarna böjar att skena direkt och självklart så börjar man alltid att tro det värsta, det spelar ingen roll hur mycket man försöker att hålla emot så väller tankarna in som en stor flodvåg. 

Man är så förbannat maktlös, det finns verkligen ingenting som jag kan göra för att göra saken bättre. 

Det finns ingen värktabletter som gör att det försvinner, jag kan inte vila eller sova mig frisk, jag kan inte träna bort min cancer, jag har liksom inga val än att proppa kroppen full med "gifter" och hoppas på att det stillar cancerns hunger och framfart. 

Usch så j@vla trött jag blir på det här, jag måste få nya krafter snart för dom jag har håller fan på att ta slut. 

//Bex