Målar fan på väggen.
Jag blev skapligt lättad idag när jag fick veta av min sköterska att det inte var så farligt som jag hade målat upp det i mitt huvud det här med proverna.
Det var nog mest att mina blodkroppar låg under medel fastän jag inte tar några cellgifter, för de medicinerna som jag tar nu ska inte påverka blodkropparna men har väll tydligen gjort det ändå.
Så sköterskan tyckte inte att det var något som jag behövde oroa mig för, när man tagit så mycket mediciner och cellgifter som jag gjort så ser inte alltid proverna tipp topp ut, kroppen är inte var den borde vara, och biverkningarna sätter sina spår.
Så värre än så var det inte.
Ska ta lite extra prover nästa vecka och sen tidigarelägga skelettröntgen eftersom att jag bara gör den röntgen en gång per år.
Förstå vad man målar upp fan på väggen bara för att man får höra några negativa ord.
Man är så jädra beroende av att allt ska se bra ut hela tiden, i mitt fall, eller egentligen för alla som har en allvarligare sjukdom så kan ju ett dåligt besked få förödande konsekvenser, och det sitter ju i bakhuvudet hela tiden, och det är något som jag kommer få leva med, den ständiga oron som man aldrig riktigt kan släppa.
Som jag sagt förut, man måste hamna i situationen själv för att kunna förstå, och tro mig att det är inget jag önskar någon.
//Bex