Ända in i själen

Jag har lagt alldeles för mycket fokus på ekonomin på sista tiden, och förvisso tycker jag att det är sjukt och helt j@vla fel att FK räknar ut min sjukersättning (sjukpension) på mina sjukskrivningar, men vad ska man göra åt saken. 

Just nu kan jag bara vänta och se vad afa försäkringar har kommit fram till och om vi har tur så kommer ekonomin inte bli så himla mycket sämre än när jag var sjukskriven. 

Usch jag blir verkligen lite trött på mig själv ibland, igår när jag satt och pratade med min svägerska Madde så hörde jag själv hur tråkig och ledsamt det lät, och så tänkte jag för mig själv "det där är inte jag"

jag är inte den som sitter och gnäller och tycker synd om mig själv och bara fokuserar på det negativa, jag är ju vanligtvis glad och positiv, och som Madde sa igår, jag har en underbar familj, Macke har ett bra jobb, vi har ett bra hem som vi dessutom äger (eller ja hur man nu vill se't, banken äger och vi betalar) och vi har en stor släkt som ställer upp i vått och torrt, (min sida är dock inte så stor😆) men vi har det j@vligt bra helt enkelt. 

Fasiken det finns ju människor som inte har nåt av detta, och värme & kärlek som är det viktigaste av allt, så vad gör då några tusenlappar hit eller dit. 

Alltså man känner sig nästan som en bortskämd liten snorunge som klagar på att man inte kan köpa vad man vill. 

Men det är nog paniken som infinner sig när man får beskedet om hur mycket man kommer att förlora varje månad, alltså självklart kommer det att bli skillnad och vi kommer behöva dra ner på saker, men det är bara att inse att man inte alltid kan få som man vill.

Sen kommer det komma perioder då allt känns skit och hopplöst och utgifterna är större än inkomsterna, det kommer att dyka upp saker som vi inte kommer kunna vara med på på grund av ekonomin, vi kommer inte kunna åka på resor och dylikt så ofta som vi hade velat, men det är ju många som sitter i den situationen så vi är ju knappast ensamma. 

Men så hör man om dom här rika personerna som har hittat nåt jävla kryphål som dom kan utnyttja och då bara sitta på sina arslen och håva in ersättningar och skattepengar, det är egentligen dom personerna som man känner mest agg emot, dom som redan har det gott ställt och som definitivt inte behöver några bidrag, det är när man hör om sådana människor som man blir så förbannad. 

Men som ordspråket säger "mycket vill ha mer"

//Bex