Ända in i själen

Vilket slut på denna "långhelg". 

Liam fick även han vara ledig idag fastän dagiset var öppet för vi åkte nämligen till Linköping på lite äventyr. 

Vi skulle egentligen till Valla hade vi tänkt så ungarna skulle få busa av sig lite men där höll dom på att bygga om för fullt så det fick bli en promenad till gamla Linköping istället och fröna misstyckte nog inte eftersom att det finns godisbutiker där. 

Efter det blev det lite historia, lek och spring inne på flygvapenmuseet, ungarna tyckte självklart att alla experiment och simulatorer var det roligaste och det kan jag väl förstå för dom är ju i den åldern att dom inte tycker att historien bakom allt är så roligt än. 

Maten fick bli på Ikea på vägen hem då vi var hela 9 ätande personer +2 bäbisar så vi kände väl för att dra ned på kostnaderna så blev restaurangen inne på Ikea bättre. 

Och det var väl där i kön till kassan som jag började stressa upp mig lite då ungarna har en förmåga att tjata och tro att dom kan göra allt själva, "jag kan ta brickan, jag kan ta dricka, jag kan rulla vagnen, jag kan jag kan jag kan" och så slutar det med att nåt åker i golvet, nu var det visserligen en tallrik vid matbordet denna gången men ändå. 

När alla ätit färdigt så var jag så trött i huvudet att jag bara ville ut därifrån, men när man då är så många som vi var så är det ju självklart någon som hittar nåt och stannar trots att vi tog den kortaste genvägen, och när jag då har ett barn som försöker säga mig något och ett annat bakom ryggen som bara vill gå till utgången som man dessutom måste hålla stenkoll på eftersom han MÅSTE pilla på allt så kände jag att antingen ställer jag mig och bara skriker eller så börjar jag att gråta eller så har vi alternativet som jag oxå gjorde att jag tackar för mig/oss och går ut därifrån och åker hem. 

Väl på motorvägen när jag fått lite andrum så kändes det genast bättre, alltså jag får som nån jäkla panikattack eller ångest eller vad man ska kalla det men jag kan inte hantera läget, det blir bara kaos i huvudet och jag måste bara få bort allt tjatter, jag vet att jag blir så här hemma oxå när tv:n är på och Macke sitter och kollar på fotboll på datorn och nån annan ska visa nåt roligt klipp på ipaden, det går inte jag blir tokig och måste bara bort från alla ljud, ett ljud klarar jag av och det kan vara jättehögt det är inga problem men när det blir 2,3,4 olika ljud så kommer paniken, och jag som har jobbat på krog har väl aldrig nånsin haft några problem med det här förut. 

Jag vet inte om det är operationen eller medicinerna som gör mig så här men jobbigt är det. 

Jag får väl försöka att inte hamna i sådana situationer men det blir ju lite svårt då man har barnen. 

Jaja slutet gott allting gott, en helt underbar dag blev det iallafall med svägerska, kusiner, sysslingar och mormoder. 

//Bex