Ända in i själen

När man själv mår dåligt så vet man oftast vad som måste göras, vila, smärtlindring, massage eller vätska, ja om man inte blir så dålig att man måste besöka akuten då förstås, men när barnen blir dåliga eller får väldigt ont så är det lite värre, många gånger har dom kanske trillat och slagit sig men då räcker det oftast att göra rent med alsolsprit, plåstra om och trösta lite, smärtan försvinner vart eftersom.

Men natten till idag vaknar Liam och bara skriker och gråter floder, då är det lite värre att få fram informationen om vad som är fel, första tanken som dyker upp i huvudet på mig är att han haft en mardröm men det svarade han på ganska snabbt att det inte var och då detta har hänt förut så blev nästa tanke växtvärk, och efter mycket om och men så kom vi fram till att det var precis det han hade i vänster ben. 

Men den smärtan som han känner måste vara nåt fruktansvärt, för man får inte ens ta i honom när han får så ont, han bara skriker rakt ut och innan han får i sig alvedon så är det ett under att han inte väckt hela huset. 

Men men, inom en timme så har smärtan försvunnit och han sover gott igen, dock i våran säng men ändå. 

Men nu till det ännu konstigare och lite mer obehagligt oxå för den delen. 

Linnea har nu vid två tillfällen fått som lite rodnad vid ryggslutet typ ut emot höften, vid första tillfället smörjde Macke bara med lotion och tänkte att det var på grund av värmen men så igår när det dök upp igen så säger hon att det gör ont och att hon även har ont i benen. 

Vi smörjde med svalkande salva och la på lite papper med kallt vatten och efter en stund så somnade hon.

Imorse när Linnea vaknade så hade hon jätteont i både svank, höfter och ben och man såg när hon gick att hon faktiskt hade ont för varje steg hon tog. 

Men med tiden så gav det med sig och hon valde att gå till skolan men avböjde att följa med ut i skogen och var istället kvar på skolan med parallellklassen. 

Under dagen har det tydligen släppt mer och mer men hon gick till skolsystern som planerat som då trodde att Linnea kunde åkt på en inflammation i en muskel, men så länge det inte blir värre eller att det inte går över så behövde vi inte uppsöka någon vårdcentral. 

Väldigt skönt att höra att det inte var värre än så men jag måste säga att efter vad jag själv har råkat ut för och så väldigt mycket som man hör och läser i media om resistenta bakterier, virus som sprids hejvilt och sjukdomar som blir livshotande för att det nonchaleras så blir jag mer nojig nu än nånsin förut. 

Nästan att jag åker på lite hypokondri fast för mina barn istället, jag vet inte om det kanske har med att göra att jag själv är sjuk och då måste se till att det inte händer barnen nånting. 

Som sagt växtvärk och skrubbsår kan jag stå ut med men nånting invärtes i kroppen som jag inte riktigt kan förklara eller känna själv då mår jag nog lika dåligt som barnen.

//Bex