Rena skräcken.
Imorgon är det dax för påfyllning av cellgifter igen och om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag inte ihåg om jag även ska ta skelettstärkande imorgon oxå eller om det är gången efter.
Om det är imorgon så kan jag räkna med att må lite sämre än vanligt några dagar annars lär jag väl må som jag brukar.
Ska även ta den antihormonella sprutan så det kan ju bli så pass roligt att jag får ta hela rubbet imorgon och det brukar ju kännas lite extra, men men inte mycket att göra åt saken.
Idag fick jag brev från sjukan om att jag har fått telefontid med min läkare på måndag nästa vecka.
Jag antar att min läkare inte jobbar på onkologen denna veckan då hon bara jobbar varannan vecka på onkologen och varannan vecka på strålningen eller nåt liknande.
Hon verkar ha flera järn i elden på alla möjliga cancerrelaterade avdelningar och det är väl visserligen bra då hon vet en hel del om ganska mycket.
Alltså jag är så väldigt glad att jag går på onkologen just i Linköping då jag fått höra rena "skräckhistorierna" om andra ställen i landet t.ex Göteborg som jag knappt kan tro är sant.
Det finns inga tider för patienterna att få prata med sin läkare om du ens har någon, om du är sjuk eller har feber när du ska ta din medicin så kan man få vänta flera veckor på att få i sig cellgifterna överhuvudtaget, ja jag vet inte hur mycket sjuka grejer som jag fått höra och som jag bara inte kan fatta.
Cancer är ju en dödlig sjukdom om man inte får sina mediciner så jag kan bara inte fatta att man ska behöva vänta längre än nödvändigt.
Här i Linköping har dom alltid varit väldigt snabba och har jag feber den dagen då jag ska ta mina cellgifter så hörs vi av efter 1-2 dagar igen för att se om jag kan göra ett nytt försök.
Man behöver aldrig känna sig besvärlig även om jag många gånger gör det då jag tycker att jag "gnäller" över minsta lilla, men sjuksyrrorna säger själva att dom vill veta allt som är avvikande från det normala så då tar man ju upp minsta lilla.
Det känns verkligen som att man blir tagen på största allvar och det gillar jag, så jag har verkligen haft turen att hamna på rätt ställe.
//Bex