Ända in i själen

I morse/förmiddags så promenerade jag över till sjukan med hårdrock i hörlurarna som uppladdning inför den magnetröntgen som skulle göras, trist bara att Macke behövde vara hemma då Linnea vaknade med feber och ont i kroppen imorse, jag kunde gärna inte göra så mycket då min röntgen måste utföras, det är nåt som jag inte vill skjuta upp i onödan. 

Det är bara så typiskt att nån av ungarna blir sjuk lagom till när jag själv har behandling eller röntgens inplanerat och inte kan stanna hemma. 

Jaja, det är ju inte hela världen, jag fick ta mig en tupplur i röret idag uppe på sjukan iallafall.

När jag kom dit så säger sköterska att jag skulle få använda den nya magnetkameran idag, det var lite vidare än det vanliga röret som jag brukar ha så att man inte behövde ligga så kompakt som man annars gör, så jag tänkte förstås att det skulle vara lite modernare än dom gamla maskinerna, men icke då, det var lika bullrigt och högljutt som det brukar vara, låter som rena världskriget när man ligger där i röret. 

Första halvan går bra för då tycker jag bara att det är ett sån't oväsen och jag vill bara bli färdig och få gå hem men efter ett tag så blir man så trött av det bullriga ljudet så det blir liksom sövande, så dom sista 20 minuterna gick väldigt fort. 

När jag fick komma ut ur röret förstod sköterskan nästan att jag hade somnat då jag varit alldeles avslappnat på bilderna, men det är bara bra tydligen så länge man inte börjar snarka så man vibrerar som jag gjort en gång förut, då blir bilderna suddiga och man får ta om dom. 

Men idag snarkade jag tydligen inte lika mycket😂

//Bex