Ända in i själen

Idag eller om det var imorgon så ska mitt fall tas upp i patientskadenämnden.

Eftersom att jag inte togs på allvar när jag sökte för mitt synbart onormala bröst för lite mer än fem år sedan så gjorde jag en Lex Maria anmälan som visserligen gick igenom men som inte gjorde nån vidare skillnad förutom att läkaren i fråga fick en prick, som hon uppenbarligen inte brydde sig så mycket om då hon inte ens tog sig tid att göra ett utlåtande när hon hade chansen.  

Men så fick jag veta att man även kunde anmäla det som hänt till patientförsäkringen (LÖF) och det var vad jag gjorde.

Jag har fått skicka in en himla massa papper på sjukskrivningar och läkarutlåtanden som dom har gått igenom och dom har även gått igenom mina journaler. 

Det som dom kom fram till på LÖF var att jag hade fått vänta för länge innan jag fick någon egentlig hjälp eftersom att när jag väl ringde och krävde att få en tid på mammografin så höll dom semesterstängt här uppe på vrinnevisjukhuset, och det var nånting som dom oxå glömde att informera mig om, så jag gick här hemma och väntade på en kallelse som aldrig kom, så LÖF fastställde att det var en fördröjd diagnos. 

Men det jag egentligen ville att dom skulle ta tag i var vad som kanske kunde undvikits ifall diagnosen inte hade blivit fördröjd, jag ville att dom skulle få upp ögonen och verkligen förstå att om jag hade fått rätt hjälp den första dagen som jag var på vårdcentralen så kanske det funnits en chans att stoppa den spridning i min kropp som jag nu sitter med. 

Mina läkare som jag haft i Linköping har alla sagt att det inte går att avgöra om det hade gått att förhindra spridningen eller inte, men eftersom att min spridning går fram väldigt fort och aggressivt så är 3månader ganska lång tid. 

Men bara tanken på att det kanske skulle gått att förhindra ska inte finnas där.

Läkarna som jag pratat med är alla ense om att man skulle kört uteslutningsmetoden direkt och då fått bort misstankarna om att det skulle kunna varit cancer, speciellt eftersom att mina symtom var så tydliga. 

Och hade den här första läkaren som jag hade inte varit så arrogant så hade jag nog inte varit så fruktansvärt irriterad som jag faktiskt är, för hennes ord om att jag skulle varit alldeles för ung för att ha bröstcancer, dom orden kommer jag ALDRIG att glömma. 

Och hur man som utbildad läkare kan säga en sådan sak är för mig helt j@vla obegripligt, hur fanken kan man som läkare tro att man kan ställa en diagnos efter patientens ålder. 

Och så blir jag så arg på mig själv oxå som var så blåögd och inte fattade bättre, jag skulle aldrig ha gått därifrån utan att fått nån riktig förklaring på vad som var fel, men det är väldigt lätt att vara efterklok. 

Hur som helst så överklagade jag LÖF:s utslag och får då mitt fall prövat i patientskadenämnden, och där är jag nu. 

Jag vet redan innerst inne att detta inte kommer att göra nån skillnad, men eftersom att alla papper redan var inskickade så blev det inget extraarbete för mig att överklaga. 

Sen finns det inget i hela världen som kan ändra på min sjukdomssituation. 

Det enda jag egentligen kan göra är att informera andra om att ALDRIG göra om samma misstag som jag gjorde, för det kan faktiskt vara livsavgörande. 

//Bex