Ända in i själen

Det blev en fullspäckad dag det här, först begav jag mig upp till sjukan här hemma för prover, sen blev det att åka över till onkologen i Linköping för röntgensvar och läkarbesök och väl hemma igen var det bara att hämta barnen inne hos grannen och snabbt iväg till Linneas innebandy där vi även hade föräldramöte medan barnen tränade. 

Det är som ett heltidsarbete att vara sjuk många gånger. 

Hur som helst så gick läkarbesöket bra, förvånansvärt bra faktiskt, alla röntgens såg bra ut och var oförändrade, det har hållet sig i schakt utan att jag tagit några cellgifter, det har helt enkelt funkat bra med de andra medicinerna jag tagit, antikropparna, skelettstärkande och det antihormonella. 

Mina levervärden och vita blodkroppar hade även dom börjat att återhämta sig sakta men säkert, så det fanns verkligen inte mycket att klaga på idag inte. 

Och nu när allt såg så bra ut så tyckte läkarna att vi kör några månader till utan cellgifter, jag tar dom medicinerna som jag tar idag och fortsätter 3-4 månader till på samma spår. 

Ska kolla lite hjärta nu snart så att det ser ok ut men annars är det bara att köra på som vanligt, ska självklart berätta direkt om jag känner något som avviker från det vanliga, men som läkaren sa så kan det vara skönt och bra att få slippa de värsta biverkningarna ett tag till och kroppen får ännu lite mera tid att återhämta sig. 

Medicinerna som jag tar nu bryter ju inte ner det friska i kroppen på det sättet som cellgifter faktiskt gör. 

Vi pratade lite om det här med stress oxå, och jag förklarade att jag inte kan hantera stress på samma sätt längre och att jag rent utav kan må dåligt när jag blir för stressad. 

Och om man är opererad i hjärnan så är det vanligt att man känner så här, att göra flera saker samtidigt, höga ljudnivåer, olika läten från olika håll, när det blir trångt etc etc är vanliga grejer som man tycker blir jobbigt, så nu fick jag svar på att jag inte bara inbillar mig, för när jag blir för stressad så blir jag oftast arg eller ledsen och förut har det krävt ganska mycket innan jag brister men det har ändrats de senaste åren kan man säga, men nu har ju det sin förklaring. 

Så läkaren sa att i mitt fall får man helt enkelt prioritera det som är viktigast här i livet och för mig så är det familjen som går först❤️

//Bex