Ända in i själen

Jädrans rent ut sagt vad roligt jag hade igår. 

Det må vara 15år sedan jag sist åkte skidor men när man väl fick på sig skidorna så kändes det som om man inte gjort annat. 

Det liksom sitter i ryggraden, och har man en gång lärt sig så sitter det, sen var jag visserligen lite nervös när det gällde ankarliften men det gick bra och jag trillade inte en endaste gång. 

Riktigt nöjd att jag följde med på denna trippen till Romme och äntligen fick uppleva skidbackarna igen. 

Jag som är uppväxt med att åka skidor tycker det är helt underbart. 

Det är sådan känsla när man svischar ner i backen, man känner sig så fri på nåt vis och man har inte ett endaste bekymmer och all stress bara rinner av en. 

Det är vid sådana här tillfällen som man helt ärligt kan glömma av att man faktiskt är sjuk. 

Det låter jätteknäppt, men man har så kul och det finns inget som påminner en om sjukdomen just i denna stund. 

Och det som förvånar mig mest är att jag mår helt ok idag, lite trött, lite träningsvärk, lite ont i kroppen och efter där pjäxorna suttit men det är ju helt naturligt, och när jag pratat med några av dom som var med igår så mår inte jag sämre än någon annan.  

Men det är nog mycket tack vare att jag inte tar några cellgifter nu, kroppen känns stabil och det finns inga mediciner i omlopp som bryter ner den. 

Jag kan inte förklara hur jäkla nöjd jag är över gårdagen, och jag som aldrig varit i Romme förut blev glatt överraskad då det var stort och fanns mycket att välja på. 

Eftersom att det inte funnits på världskartan sedan efter jag blev sjuk att jag skulle upp i en skidbacke igen då läkarna avrått mig från t.ex skidåkning, skridskoåkning och sådant som lätt kan ge mig frakturer om jag olyckligt skulle trilla så har vi inte heller haft en tanke på att låta ungarna prova på slalom. 

Men finns det något som jag skulle vilja göra så är de ju att åka på skidsemester och låta fröna gå i skidskola. 

Frönas kusiner Wilma och Nellie var med igår till Romme men eftersom att dom kan åka skidor och riktigt bra dessutom så var ju inte det några problem.

Och det önska jag att mina barn oxå skulle kunna göra. 

Fröna och framförallt Linnea var väldigt avundsjuk på sina kusiner igår så intresset för att lära sig finns nog redan där. 

Det är bara den här förbannade ekonomin som ständigt sätter stopp för det man skulle vilja göra😢

Men det är väl i och för sig många som känner så, man kan ju inte göra allt man vill här i livet.

//Bex