Ända in i själen

Vi vet ju alla att cancer och cytostatika medför en viss trötthet som många gånger kan vara svår att beskriva. 

Den kan upplevas olika från person till person men i stort sätt alla cancersjuka får erfara den på ett eller annat sätt och den är ganska obehaglig, för det går liksom inte att styra över denna trötthet, kickar den in så tar den över. 

Denna trötthet har ett namn "fatigue" och är något som de flesta cancersjuka eller andra allvarligt sjuka oftast drabbas av. 

När man läst lite om just tröttheten "fatigue" så får man lite mer förståelse dels för sin egen räkning men även för andra. 

Det är en trötthet som sänker både prestationsförmågan och uppmärksamheten, och utifrån mig själv så är det nog det som gör mig stressad många gånger då jag inte kan prestera som jag gjort tidigare i vardagen. 

Tröttheten "fatigue" kan uppträda både fysiskt eller mentalt, man kan bli trött i kroppen och få muskelsvaghet likaväl som stress och trötthet i hjärnan. 

Jag kan bara förklara utifrån mig själv, men jag tycker det är riktigt jobbigt med denna trötthet och då har jag just nu den lindrigare graden av trötthet eftersom att jag inte längre behöver gå och lägga mig för att sova på dagtid som jag var tvunget till att göra när jag var som väst utsatt. 

Men eftersom att jag nu ser så "pigg och fräsch ut" som alla säger så finns det ju inget som visar på att jag skulle vara trött på något vis, men det finns ingen möjlighet att visa tröttheten som uppstår i mitt huvud, det är så långt ifrån den tröttheten man känner när man sovit för lite, när man haft influensa eller har barn som haft en period med dålig sömn, då blir man synligt trött, det syns både i ögon och kroppsspråk, men den psykiska tröttheten från sjukdomen och behandlingarna/medicin syns inte.

Och det är nog därför jag ibland får mina febertoppar, för att det är kroppens sätt att säga till att jag bör dra ner på tempot och ta det lite lugnt.

Jag har så svårt att lyssna på mig själv och att sätta stopp.

Jag vill inte framstå som en lat person, för i deras ögon som inte vet att man är sjuk ser man nog lat ut, bara en sådan sak som att säga nej till att någon av barnen vill ha med en kompis hem efter skolan är för mig svårt, för då tror jag att barnen och deras föräldrar ska tänka att jag är en lat och tråkig morsa eller att jag tycker illa om deras barn, men så är det absolut inte, det är bara att ibland orkar jag helt enkelt inte med att ha fler barn och mer skrik här hemma än vanligt, va f@n ibland är det till och med att jag knappt orkar med mina egna. 

Men för någon som inte förstår denna sjukdom/trötthet är det nog svårt att fatta varför man verkar "lat" ibland. 

Men nu har jag åtminstone ett namn som förklarar min trötthet även om det är väldigt svårt att uttala "fatigue"😂

//Bex