Avundsjukan.
Idag kom vardagen igen och jag var i Linköping och fyllde på kroppen med lite medicin.
Då det uppenbarligen var väldigt många som skulle ta medicin nu så här efter påsken så fick jag ett litet mindre rum med bara sjukhusstolar som dom använder till de patienter som bara ska ta en spruta typ.
Helt ok för mig då jag ändå aldrig ligger ner, dock så blev det ganska mycket spring inne i rummet då 5-6 personer hann både komma in få sin spruta och gå därifrån innan jag var klar.
Blev även en gnutta avundsjuk när en av patienterna kom in och fick sin lapp med de tre sista tiderna innan hon sen var färdigbehandlad på onkologen.
Tänk om man skulle få uppleva det, veta att man är på onkologen för sista gången och veta att det är sista gången på länge som man får ett nålstick, det hade jag gärna upplevt, så när avundsjukan blev för stor så satte jag in lurar i öronen och drog
på musik istället.
Kände att jag bara blev nerstämd av avundsjukan så det var bättre att lägga tankarna på annat.
Efter behandlingen åkte jag hem till Sara som hade en ledig dag, hann med kaffe, lite skitsnack och en promenad för att hämta minstingen Leo när han slutade 6:års för dagen.
Fick även chans att se hur dessa ungar har det i sitt kapprum och jädrar vilken skillnad ifrån våra stackars barn nere på Vilbergsskolan som inte ens har sin egen plats.
Här var det avskilda hyllor med en låda och ett hyllplan, varje barn har sin egen skohylla och minst 2 krokar var och även 2 torkskåp att tillgå.
Som Sara sa så kan hon bli irriterad när blöta kläder inte hängts in i torkskåpet men så har hon sett bilder som jag lagt ut och ångrar sig då att hon ens tänkt tanken.
Men varför klaga, nu är det ju vår och det betyder mindre kläder och mer plats, rena lyxen.
//Bex
Leos skola Liams skola