Ända in i själen

Ja då var veckan igång och idag togs det prover och magnetröntgen.

Jag var ute i god tid eftersom att när jag tar blodprover så får man ingen bestämd tid utan man får gå till provtagningen ta sin nummerlapp och vänta på sin tur, så det kan ta allt från 5 minuter upp till en timme, och då jag hade tid för magnetröntgen kl 11:00 så ville jag vara på sjukan för provtagning en timme innan då dom efter min röntgen kan ha hunnit stängt provtagningen. 

Förra gången jag var för att ta prover var det tjockt med folk i väntrummet och jag fick vänta närmare en timme, men idag var det tomt och jag fick komma in direkt, så det tog mig drygt 3 minuter så var jag klar. 

Så då hade jag 57minuter till godo innan jag skulle till nästa ställe. 

Men bättre det än att det blir stressigt, och i dessa moderna tider när man har en mobiltelefon att underhålla sig med så går tiden ganska fort ändå. 

Som vanligt när jag gör magnetröntgen så slumrar jag till i röret, är man trött, fastkopplad och tvingas ligga helt still i 45 minuter så är det inte så svårt att somna, och har man då ett monotont dunkande ljud i öronen så blir hjärnan ännu lite tröttare. 

Dom flesta som jag vet brukar tycka att det är jobbigt att åka in i röret men jag tycker istället att det jobbigaste är när man kommer ut ur röret yrvaken och trött i huvudet utav oväsenet så man näst intill blir lite lätt illamående. 

Men alla är vi olika.

Sen har väl visserligen tröttheten (fatigue) som kommer med cancern en del att göra med det oxå. 

Imorgon ska jag vidare till Linköping för ännu en röntgen och ännu ett stick i armen, det får bli långärmat efter den här veckan då mina märken i armvecken kan misstolkas😂

//Bex