Ända in i själen

Imorse ringde läkaren Mikaela (som jag igår träffade på mitt läkarbesök) för att berätta att dom haft en läkarrond igår eftermiddag där hon hade tagit upp det här med röntgen och det som visade sig i nacken, där hade då de andra läkarna sagt att det var bättre att göra en ny röntgen i september som planerat för att se om den då har ändrat på sig. 

Förändringen är så liten (4mm) så det skulle inte vara någon fara att vänta och ett tag och se om nånting händer med den eller om den försvinner helt. 

Jag litar på att dom vet vad dom gör men det är bara obehaget av att inte veta vad det är som känns lite jobbigt, jag ska självklart säga till direkt om nånting inte känns som det ska eller att jag börjar få ont, men det är klart att jag tycker mig känna att jag har lite ont i nacken bara för att jag vet att nåt finns där. 

Det kanske låter jättekonstigt, men jag orkar inte vara nervös och orolig, jag kan inte gå och må dåligt enda fram till september.

Det är klart att oron kommer göra sig påmind om det hugger till eller känns konstigt, men om jag ska gå och tänka på det hela tiden så kommer jag att bryta ihop, så det är bättre att låta bli och lita på läkarna. 

Idag var jag och Liam och plockade jordgubbar men då Liam efter några minuter stack sig på en tistel så blev det mest jag som stod för plockandet.

Efteråt blev det såklart den obligatoriska glassen, den kan man ju inte vara utan när man jobbat så hårt, vi saknade dock Linnea, men hon har det bättre och roligare på sitt håll. 

//Bex