Större besvikelse än jag kunde ana.

Det första kvinnan på hudkliniken sa igår när vi satte oss ner va att det var väldigt mycket som en 41 årig tjej fått gått igenom och jag kan väl inte göra annat än att hålla med, och tyvärr så kom det inget positivt igår heller, jag är väl egentligen
inte förvånad över att jag fick svaret från hudkliniken att det inte går att göra nåt åt det ickeväxande hår på skallen.
Jag var förberedd på att det inte skulle finnas nåt att göra men trots det så är man så dum att man får upp hoppet lite och då blir det en sån stor besvikelse när svaret är negativ.
Hudläkaren tittade och fotade hårbotten på mig och förklarade att så länge saknaden av hår inte beror på någon sjukdom så går det inte att göra nåt, man kan göra en biopsi men då man vet att mitt hårproblem beror på mediciner och strålning så känns
det väldigt onödigt.
Besvikelsen blev stor, större än jag kunde ana men jag är så jävla less på det här nu och jag förstår om man inte kan sätta sig in i hur jobbigt jag tycker det är men när man dagligen står framför spegeln med sprayer och produkter och försöker få
hårstråna att täcka den kala skalpen och när man tror att man lyckats så vänder man på sig och tittar bakifrån och ser då att där var det väldigt glest mellan stråna så då är det bara att börja om igen då, och med alla hårstylingsprodukter som
används så blir håret som svinto och det känns inte alls bra.
Det känns som att jag bör vara rädd om det hår som jag faktiskt har.
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra då jag trodde att håret skulle hunnit blivit längre under vintern när man kunde ha mössa, men mitt hår växer uppenbarligen inte så snabbt och frågan är om det nånsin kommer bli så långt att jag kan få upp
det i en tofs som var min tanke😏
Jag fick lite kortisonprodukter att smörja med både i huvudet och kroppen då jag har en del klåda speciellt på bena.
Imorgon ska vi kastrera Bobo, lite blandade känslor men jag tror och hoppas att han kommer må bättre av ingreppet.
Han blir ju så väldigt stressad när han leker med andra hundar då han bara vill leka "vuxenlek".
//Bex
Vill bara råda dig till att inte kastrera en så ung hund. Han är mitt i puberteten och precis som med tonåringar så lugnar han ner sig när han bli äldre. Kastrerar du honom nu så kommer han att växa mer och bli större än om han fick växa i den takt det är tänkt. Det medför att han får en ökad risk för höftledsfel till exempel. Med den pälstyp han har är också risken stor att han kommer att få en jättepäls som gör den i närmast ohanterlig om han inte klipps ner. Allt sådan "glömmer" ofta veterinärer att upplysa om. Jag har fött upp hundar i över 50 år så jag har erfarenhet. Annars verkar han vara en jättemysig hund.