Man har att göra.
Ja tidigare i veckan blev det premiärbehandling med min nya portacatch, förutom att sköterskan råkade missa porten vid första försöket så funkade den bra och medicin kom där den skulle.
Sen har jag och Liam varit på barnhälsa och det känns bättre och bättre för varje gång, Liam har börjat prata mer och kvinnan vi pratar med tycker att en del av "problemet" låter lite som separationsångest då Liam har svårt att somna utan
mig i närheten.
Liam kan inte själv sätta fingret på vad som känns fel/jobbigt men det är nåt som får honom att känna sig nervös och obekväm.
Men inatt så utsatte han sig för det som han fruktar mest nämligen sova över hos en kompis.
Jag lämnade av honom i Lindö igår på eftermiddagen efter vi varit i Åby och fotat Linneas innebandylag och kollat på lite innebandy och sen hörde inte jag nånting ifrån honom förens i förmiddags, jag fick en bild igår ifrån kompisens mamma på när
dom hade fixat inför en "gamingkväll", så dom hade gått och lagt sig jättesent.
Men det här var riktigt skönt, roligt och nödvändigt, att han faktiskt trots omständigheterna kan sova borta.
Under den kommande veckan har vi ännu en födelsedag då Linnea blir 14år på tisdag.
Vad hände med mina småttingar🙈
Sen har jag ännu ett utvecklingssamtal, denna gång med Liam som oxå har lite ångest för skolan då han har det tufft i många ämnen då hans dyslexi ställer till det för honom.
Och så måste jag ta kontakt med vårdcentralen igen då mina sår på baksida lår inte blivit bättre😕
Tänk vad skönt livet hade varit om det bara kunde vara lite lugnt ett tag.
//Bex