Ända in i själen

Jag önskar så kraftigt att man bara borde kunna trycka på en stoppknapp när det blir för mycket, att det liksom skulle finnas någon kvot på hur mycket skit man faktiskt ska behöva ta. 

Rent krasst så skulle jag nog tycka att leva med obotlig cancer skulle fylla den kvoten, men det funkar ju inte riktigt så tyvärr, jag fick ju även hjärntumörerna, jag har ju oxå nån konstig jädra psoriasis som ger mig obehagliga och svårhanterliga sår. 

Och så nu i raden av ren skit om jag ska utrycka mig milt så har jag fått nåt problem med ögonen. 

Jag var hos optikern tidige i veckan för att göra en synundersökning då jag upplever att synen bara blivit sämre sedan jag fick nya glasögon för drygt ett år sedan, jag har aldrig känt mig riktigt bekväm med dom eftersom att dom är "undomsprogressiva" som dom kallar det, betyder typ att det bara är lite styrka i dom. 

Men ungefär i samma veva (tror jag) som att jag fick dom glasögonen så har jag fått svårt med avståndsbedömning när jag t.ex är ute och går, skogen bland rötter och stenar är ett helvete, men har även känt mig konstig när jag går i butiker/mataffärer, jag har jättesvårt att hålla focus och det blir väldigt rörigt. 

Har inte fattat vad det beror på men det fick jag ju förklarat för mig nu, jag har nämligen nånting som kallas dold skelning, och eftersom att jag inte bara hade det åt sidorna utan även uppåt och neråt så är det något som jag måste gå till ögondoktorn för. 

Så nu har jag inte en aning om vad som kommer att hända. 

Ja det är ju såklart skönt att få en förklaring på problemet men inte så roligt för våran redan lätt ansträngda ekonomi. 

Jag lär ju behöva skaffa nya glasögon och om det vill sig illa så kommer jag nog behöva byta typ varje år så det bästa alternativet är att skaffa abonnemang hos någon av de optiker som finns. 

Jaja, bara att invänta kallelsen för att se vad som händer. 

//Bex