Ända in i själen

Ja det var ju det här med att jag skulle få komma till ögonläkaren för att få hjälp då det upptäcktes nån dold skelning när jag var hos optikern för ett tag sedan och då problemen är ganska stora och påverkar mig väldigt mycket i vardagen så ville jag ringa och kolla hur lång tid det tar innan jag får tid/hjälp. 

Jag fick först veta att de är på gång och flytta från Kungsgatan i Norrköping till Linköping och att flera sagt upp sig då de inte vill flytta med, och sen kom chocken när hon säger att jag kan få vänta på tid i mer än ett år😱

Alltså jag kommer inte kunna gå så här i över ett år, och vem vet om det kommer bli sämre eftersom det uppenbarligen hunnit bli så här dåligt sedan jag sist var hos optikern för ett år sedan då det inte var nåt snack om någon skelning. 

Alltså man blir ju mörkrädd och så ligger det ju alltid en liten oro (även om den säkert är löjlig) att det på nåt sätt skulle kunna påverka min sjukdom negativt, det finns nog inget samband men tänk om….

Jag blir ju stressad av situationen när jag inte längre ser marken klart framför mig, när jag går med Bobo i skogen och allt tillslut bara blir en enda röra, och stress är ju nåt som inte är så bra att utsättas för. 

Så jag ska faktiskt prata med min sköterska på tisdag och se vad hon säger om det hela och om det finns nåt som onkologen kan göra. 

Jag testar alla vägar nu för att få bukt på det här så fort som möjligt. 

//Bex