Min revansch i livet

(null)
Ja då var jag i måndags och tog sista behandling för 2024, den sista sprutan för året och ja det är bara att inse att man klarat ett år till och då kan man faktiskt gå därifrån med en bra känsla i kroppen.

Nyår firades hemma hos familjen Winnerfeldt, det blev en supertrevlig kväll med underbart sällskap och med jättegod mat. 

Och idag så körde jag årets första träningspass, lite styrka innan jag imorgon ska köra spinning.
Träningen är ju min revansch i livet, jag kan inte säga annat, från att ha varit på botten med ett skelett skört och ihåligt som ett sugrör så jag knappt fick lyfta en tomback, metastaser, hjärntumörer, kortisonsvullnad, operationer ja listan kan göras lång, till att jag är där jag är idag, träningen gör att jag känner mig stark och stabil. 
Upplevelsen av att jag kan lyfta tunga vikter, göra fysiskt jobbiga övningar och klara av att hålla ett konditionspass ja det ger mig så mycket energi och endorfiner, det går verkligen inte att beskriva hur jävla nöjd och glad jag är över att stå här idag och faktiskt få känna mig fysiskt stark, även om jag har cancern kvar i kroppen så har jag tryckt ner den så pass mycket att jag klarar av det som jag trodde var omöjligt. 
Ja jag tror absolut på att träningen har hjälpt mig tillbaka till livet minst lika mycket som medicinerna har gjort. 
Jag är så glad att jag fick chansen att börja träna, för beroende på hur man reagerar på alla mediciner man har i kroppen så är det inte självklart att man kan/orkar att börja träna, men jag fick chansen och jag tog den. 
Ja det är fasiken min revansch i livet. 

Sen har vi nu en väldigt glad hund men som är svår att få in på kvällarna😁
//Bex 

Kommentarer:

1 Annie:

Så skönt för dig med träningen, det gör mycket för både kroppen och knoppen :)

Önskar dig en god fortsättning på nya året!

Svar: Ja verkligen.
Önskar desamma.
Rebecca Bernhard

Kommentera här: